Man får inte isolera sig i samhället, inte göra sig olik alla andra, det är bara fåfänga och ett sätt att väcka uppseende — menade den lille Hamburgaren Hvarför är du då före din tid — sporde Birger med ett satiriskt leende. Jag tror Birger ämnar bli tråkig i dag? -— puttrade den lilla sprätten — Hvad är det för ondt i att kläda sig smakfullt; det bevisar ju bara att man har skönhetssinne, och sådant är ju en himlagåfva har du sjelf så ofta sagt. Men ska vårt skönhetssinne föras iledband af någon lumpen skräddare i Paris, som från sin kontorsstol vill diktera lagar för hela verlden? Äro vi svenskar en sådan förslafvad och och förslappad nation, att vi ska frivilligt förneka vår medfödda goda emak och ödmjukt krypa in i de trånga eller vida rockärmar, som den der pariserriddaren af saxen behagar till sin kassas förmån inventera derborta på andra sidan hafven. Vet du, Erik, att jag fick riktigt tårarna i svalget, då du berättade om din resa i Dalarne i fjol med din far, och huru allmogen der börjar grubbla på att byta bort sin vackra nationalkostym. Ja, Birger, du skulle ha sett huru komiska de hederliga dalgubbarne sågo ut i Tuna -— inföll Erik, som i ifvern glömde att han talade emot sin egen sak. — De kommo spatserande till kyrkan i gammal