sin förvåning öfver, att ingen i denna sparsamhetens tid i stället föreslagit indragning af klockaretjensterna, hvilka han ansåg vara de mest öfverflödiga, men på många ställen de icke minst betungande af alla tjenster. Svar på en interpellation. I början af gårdagens sammanträde i andra kammaren besvarade chefen för ecklesiastikdepartementet en af hr Svensen vid ett föregående tillfälle framstäld interpellation angående ett åt seminarieföreståndaren Wåhlin i Luud lemasadt uppdrag att utarbeta en ny katekes. Hr statsrådet fäste till en början uppmärksamheten på, att anslaget ej åtföljt något uppdrag, utan beviljats på grund af ansökan och att det ej varit någon katekes, utan en handbok för lärare, som hr W. skulle utarbeta. Vidare erinrade talaren om, att hr W. ej, såsom hr Svens6n anfört, uppburit hela arvodet i förskott, utan blott hälften deraf, hvilket vid sådana förhållanden vore det vanliga. Ytterligare anmärkte hr statsrådet, att man väl måste göra en skilnad mellan en handtverkare, som till viss tid åtoge sig att tillverka t. ex. en möbel, och en vetenskapsman, som fått sig uppdraget att utarbete en lärobok. Den sednares förarbeten kunde ej alltid så noga på förhand beräknas, sjukdom och andra finder kunde lätt komma emellan, och nog borde man fästa mera vigt på att arbetet blefve godt och uppfyllde ändamålet, än att det blefve färdigt inom en visa föreskrifven tid. Slutligen upplyste hr statsrådet interpellanten, att man i allmänhet här i landet ej brukade begagna sig af några tvångsåtgärder mot författare, som af en eller annan orsak kunde anses ha dröjt något länge med fullbordandet af ett åtaget arbete, samt att det icke är 5 eller 6 år sedan anslaget beviljades HT W., utan endast 4 år, emedan det skedde år 1865.