Dagens Nyheter – 12 maj 1869, sida 1

Ripa, reste sig långsamt upp från den tillintetgjorda fienden, och gubben blygdes jemmerligen för alla kringstående. Sakelstyg! Finns här någon polis i trakten, så ska jag sjelf omförmäla mej till straff för slagsmål, om så illa dömmas kan, men si den der bofven ska jag då ha i kurran, det är sanning, det, ty hade inte vår Herre skickat mej till hjelp, så skulle den här vackra gossen legat strypt och kringbestulen på sin plånbok, för si det var allt meningen. Pojkar och käringar hade bildat en åhörekrets, med vidöppna munnar, omkring Ripa. Ni är galen, gubbe! — hväste Sonderling i det han reste sig upp, slog mullen af sig och samlade ihop qvarlefvorna af sina glasögon — Ett lite slagsmål mellan två studenter måste inte vara något underverk i Upsala. Slagsmål? — upprepade Birger. — Kallag sådant för slagsmål? Men medan gubben för sina åhörare detaljerade huru allt först visade sig för hans ögon, och medan han med ömmaste omsorg afsynade Birger och fann att allskada han lidit reducerade sig till en skråma på halsen och en skavank på rocken, gled Sonderling, hal. som: en ål, ut genom porten och försvann på bakgatorna. Hvar tog han vägen den bofbanditen? frågade Ripa med stora ögon.