Dagens Nyheter – 10 maj 1869, sida 2

hvilken gatoch skolpojkar hade sin stora förnöjelse. Deras skrattsalfvor gällde emellertid mindre Birgers osäkra gång — en icke så ovanlig syn i Upsala — än Ripas gigantiska blanka hatt, men Birger, som gick der med nedslagna ögon och inte vågade lyfta dem upp från gatan, tog hvarje skratt som ett gäckeri endast med honom sjelf, och hans själ ansträngde hela sin under sista timmarne förslöade spänstighet för att hålla styr på kroppen. ij Det började småningom lyckas allt bättre och bättre, men förödmjukelsen att vara ett föremål för åtlöje grämde. honom så djupt, att hvad stoltheten uppreste, höll blygseln på att rifva ned. Sedan Ripa emellertid af en mötande gumma åt sin älskling tiggt litet friskt vatten ur en blankskurad kopparflaska, och Birger dygerlisare stärkt sig med detta svalkande flöde från kung Eriks källa, började kampen mellan själ och kropp afgjordt luta till den förres förmån, och Fyrisån mottog icke en raglande yngling, utan en simmare, som med den vildaste ursinnighet tumlade om i dess vågor. Det var som om Birger velat på en gång skölja både själ och kropp rena från det stoft, som klibbat vid dem, det var som om han i Fyrisån velat . dränka nattens alla minnen, så djupt dök han ena stunden