Dagens Nyheter – 10 maj 1869, sida 1

a Jd — Sakta i trappan och sakta i porten, så se de oss inte från lusthuset. Hvilka ä då i lusthuset? — frågade Birger, som alltmera sökte reda sina dunkla tankär. Gudsengeln vår och flickorna, vetja. Birger höll på att ramla baklänges utför trappan och skulle ha gjort det, om Ripa ej fått arnien kring hans lif. De satte sig nm både på en afsatts i uppgången till öfre våningen, och Ripa berättade hviskande om HKela resan och om allt som passerat deruppe i rummet. 0, min Gud! — ett sådant brott och ett sådant straf! — utbrast Birger och dolde ansigtet i sina händer, — Min stackars, stackars mor! Vi ska bada bort alltsammäns! — hviskade Ripa — och sedan ska vi göra allting godt igen. Ja, ja! Sä sannt det finns en Gud, som leder våta öden! — utropade Birger med en röst, söm gick ur djupet af hans ångerfulla hjerta. Niu ske vi leda 0ss sjelfva utför trappan — replikerade Ripa. Tyst och försigtigt smögo de sig ut genom porten och togo alla möjliga bakvägar ned till Fyrisån; vi höllö på att säga krokvägar, ty Birger gjorde, trots Ripas säkra arm som stöd; då ock då em liten öfverhalning, åt