Dagens Nyheter – 10 maj 1869, sida 1

— 292 — sta ögonblick måste Han söka ett stöd i kakelugnen: Ripa gaf honom mera vatten, Ripa ljelpte honom med hans toalett och klädde om och på hovom som ett barn, och Birger lät sig så behandlas. Hau frågade inte ens hur Ripa konimit dit, så arbetade Han med att reda och ordna sina tankar. Ska vi nu försöka stå lull en stund på nytt — skrattade Ripä — få se hur det vill hamipå sig. Ack, elände! jag känner igen mig sjelf från mina förlorade tider! Meir vid: de sista orden tycktes Birger i sin själ få em elektrisk stöt, han rätade ut sig till Hela sin längd; spände sitt bröst, tog ett par vacklande steg och utröpade: Ripa! Fort till ån! Jag vill dränka — mitt i Ja; si jag körde ner en gång I lullan på ett vattmingsställe; grundt vid land, men rådjupt utanför—— berättade Ripa —kreateret hade bättre förstånd än jag, förstås, och stannade, men jag ramlade af från mitt säte. Simma kunde jag nog, och i vattnet blef jag bums I skrämseln spik illände nykter; — Sen så gick jag i vattnet ofta, när jag var vilsen i hågen, och bra var det, fast nog hade det kunnat värk illa, sa bruksdoktorn. Fort, Ripay nwar jag färdig? Kom då, i rappet är han karl igen! Sar kelstyg lilla magistorn fått i sig!