Dagens Nyheter – 8 maj 1869, sida 2

vi redogöra för denna cpisod, till hvars hvirfvelartade häftighet man ej haft något motstycke under den nu snart tilländagångna riksdagsperioden och väl knappast under ståndsriksdagarna, lemna vi en kort framställning af de olika åsigter, som uttalades om trafikstyrelsens och jernvägstrafikens ordnande. Hufvudfrågan var hurnovida förslaget skulle antaga3 som normalstat eller ej. De flesta voro eniga om att förslaget icke var af sådan beskaffenhet, att det i denna egenskap kunde gockännas. Kammaren beslöt sålunda att endast nu fastställa stat för 1870. I afseende på detaljbestämmelserna riktades de flesta anmärkningarna mot de föreslagna distriktchefsbefattningarra. Deras nödvärdighet försvarades af ingen telare. Några ville anslå en rund summa af 12,000 rdr att användas till linieförvaltningens öfvervakarde, till dess det kan blifva närmare bestämdt huru denna kontroll lämpligast kan ordnas. Andra ville ha bort dem och på banöfverdirektören flytta de göromål, som distriktcheferna skulle tå sig ålagda, samt skilja nämnde öfverdirektör från chefskapet för maskirnafdelningen, hvilken afdelning skulle få sin särskilda chtf med säte och stämma i centralstyrelsen. Detta yttrades af hrr Keij, Liljencrantz, Björck, Grafström m.fl. Hr Liljencrantz yrkade vidare att byråchefsoch uppbörds-kassörs-befattvivgarna måtte indragas, äfvenså föreståndarens för statistiska konteret samt att notariernas och revisorernas löner skulle ställas lika med motsvarande löner i andra förvaltande verk, ellcr till respek. 2,200 rdr och 2,000 rdr, oeh att de begärda 2,000 rår till kontroll sf livieförvaltningen i första distriktet icke måtte beviljas. Hr Björck, med hvilken hr Hedlund sedan förenade sig, ville ej ingå i några vidare detaljbestämmelser, än att distriktchefstjensterna måtte ind;agas och maskindicektör tillsättas, men i öfrigt lemna åt regeringen ati bestämma samt framlägga till nästa riksdag ett nytt förslag till stat. Hr Keij ville behålla byråchefen, hvilken skulle vid tillfälliga ledigheter tjenstgöra som föredragande, eller i styrel:en ba samma ställning som ett konsulativt statsråd regeringen, samt för öfrigt besitta stilistisk talang, som mången gång kunde behöfvas. Statsrådet Adlercreutz var villig att ingå på alla besparingar, men ansåg alideles rödvändigt att sådana reduktioner icke göras, genom hvilka någon rubbning i ordning och säkerhet skulle åstadkommas. Detta skulle ovilkorligen blifva följden, om hr Liljencrantz radikala förslag blefve af riksdagen antaget. Slutligen antogs dock hvad br Liljencrantz föreslagit med 107 röster mot 50. hvilka voro för utskottets förslag med en af hr Gripenstedt föreslagen förändring i afseende å distriktchefsembetena. Vid en föregående votering om kontraproposition mellan hr Björcks ofvannämnde förslag och hr Liljencrantz segrade det senare med 96 röster mot 62. Utan nämnvärd diskussion bifölls, utan votering, att gälla för 1870 allt hvad utskottet i öfrigt föreslagit i löner och arvoden. Hr Keij föreslog elntligen att riksdagen skulle aflåta en skrifvelse till regeripogen med begäran att till nästa riksdag aflåta nytt förslag till utgiftsstat, närmast byggd på de grunder 1868 års riksdag för sivu del godkänt, men förkastades detta på yrinde af, hr C. A. Larsson m. fl. Första kammaren var så god och beslöt att 15,000 rdr årligen skulle ställas till trafikstyrelsens disposition, att användas för hela linieförvaltningens permanenta öfvervakarde; men icke heller den gick in på att, enligt trafikstyrelsens förslag, definitivt anslå lön åt distriktschefer. — Och hela jernvägsstaten fastställde icke heller denna kammare såsom definitiv, utan beviljade hvad statsutskottet i öfrigt föreslagit endast för 1870. Härom voterades, och omröstningen utföll med 43 röster mot 42. Närmaste orsaken till de ofvan antydda häftiga personliga utfallen under diskussionen i andra kaämmaren var en brosehvr Om våra