Dagens Nyheter – 7 maj 1869, sida 1

sannolikt skulle försiggå någom dag i slutet af veckan. Ack, det kära barnet har väl så mycket att göra, så mycket att ängslas för! — tänkte fru Aurora och ordnade sina bakelser. — Kanske just i denna stund, då jag svettas framför brasan, svettas han under de svåra profven — tänkte fru Aurora om igen, ty hom hade den ovanan att tänka mycket och af detta myckna det mesta på sin son. — Dock, Gud fader hjelper honom nog, den älskade, den flitige gossen! Fru Aurora kände liksom i luften att något vigtigt hände hennes älskling, och hon kände rätt, ty medan hom gtäddade bakelsen som bäst, tenterades Birger af professor S., den konfuse teologen. Och hon kände mer än så, på eftermiddagen kände hon en tryckande oro, som inga Signes leenden och små upptåg kunde skingra. Var hennes älskling sjuk? Hade hans examen inte aflupit lyckligt? Dessa frågor lyste i eldbokstäfver rundtomkring henne. Dock — håan inte lyckligt bestå sin examen? — sökte hon trösta sig sjelf — Han, den framför alla andra flitige och kunnige! Men oron återkom alltjemnt. Må. ni öfverkloke le åt oss sympatimenniskor, men det gifves en osynlig elektrisk tråd, som sammanbinder hjertan, hvilka äl