Mr 47 der efter ansträngningen, stämde man upr en vacker qvartett eller deklamerade nå got för stunden lämpligt poem, eller lä man den gamla skogen genljuda afidel fröj derop och skallande halloh, som besva rades långt bort af det lyssnande ekot. Eller också lade man sig helt enkelt på rygg och betraktade de seglande vårsky arne, och bytte skämtsamma repliker och skrattade åt hvarandra med dessa friske toner, som äro så utmärkande för ungdomen Och de höga, allvarliga furorna blickadt ner på de unga, ännu af kampen med sing öden oförderfvade, och de tänkte säkert — så långt, som gamla furar kunna tänka Hvad månde blifva af dessa barnen? Och barn voro de alla i denna stund, t) de njöto i fulla drag och med skuldlös fröjd af tillvarons lycka; och deras leenden, deras agglösa, om också inte uddlösa skämt, de ras skratt, deras hojtningar, deras jubelrop allt var i skilda former samma tacksam hetsoffer till all god glädjes gifvare föl stundens sällhet. Kommer ni ändtligen, era sölmånsar!— ropade Bruno, liggande framstupa på er bädd af lingonris, till Mauritz och Claes som närmade sig de andre. — Nå, våre hofmästare, är middagen snart serverad, äl! champagnen satt på is och silfverfaten polerade, så att vi kunna spegla våra ljufva bilder i dem?