ning af Söndags-Nisses sednaste prisfråga. Mel.: Malins milda öga. Uppå Nisses gåta Mången har sin kraft förslöst. Må man mig förlåta: Jag har gåtan löst! Gåtan lydde ju så här: Att en ung man, kär, Miste första makan Och den andra efteråt (Deras svepningslakan Sköljdes af hans gråt). Men att sen försaka Föll ej i den mannens håg: Om en tredje maka Hastigt han sig såg, Ty han var en modig man Han som mången ann. Derföre till presten Gick han med en annan mö, Hvilken dock, för resten, Afven kunde dö, Presten slog upp boken, Som om giftas handlar just, Och till kiärlekstoken Hade han: Var tröst! . .. Men den flickan, som står der, Får du ej, jag svär, Uti detta lifvet, Hur än sorgen trycker tung, Ty här står det skrifvet, Att du är för ung! Lå z Så It gåtan. Jag är Lockad utaf gåtans pris: Nisses gamla lager Blifva skall min spis! Och jag tänkte straxt så här: Under gåtan der Är en hund begrafven. Den i dagen bringas bör — Jag har tunnit klaven: Gode vänner, hör! Mycket här i lifvet Undersamt är, som till slut Tydligt blir och gifvet, Blott det redes ut: Söndags-Nisses redaktör Ar just den-munsjör, Som fått denna lexa Af naturens egen röst När till sluts en hexa Fammna vill hans bröst. Först det Glada Skämtet, Nisse, tog Du till din fru, Men ihjäl Du skrimt det Inom åren tu. Så blef denna hustru död Och Du kom i nöd. Det var ock stor skada, Ty hon fager vår och huld Och af hennes svada Hemtade Du guld. Sedan blef Satiren Föremålet för din brunst, Dock ej vann Du (vi ren Vet det!) hennes gunst: Halft med våld Du henne tog Och till brudstoln drog — Hennes sura miner Skrämde bort de tomtersmå, Och en örfil hviner Snart i hvarje vrå . .. När i konvulsioner mt4 Hon s8en sluta sina dar Höjdes glädjetoner Utaf litet hvar. Sist — ty ingenting Du skyr — Till Karrikatyr