40 kassa för en fest, vid hvilken han var den ende, som var sorgsen, Han gick hem för att skrifva ett långt bref till sin mor, och ett annat till kommerserådet Hallin, för hvilken han förtrodde den oväntade utgången af sin examen, utan att omröra sin scen med adjunkten. Han erbjöd sig att, om kommerserådet så önskade, frivilligt abdikera från nöjet att vägleda en ung!student, — han, som nu, i egenskap af improberad, intog en så underordnad ställning till sin elev. Men Erik Hallin hade också skrifvit till sin far och redogjort såväl för sina egna betyg, som för Birgers hedrande, och han afslöjade ifrigt alla sina misstankar rörande teologenrs lumpna beteende. På slaget klockan ett i Odins lund. Hvita mössor och gladt lynnel! — utropade Claes Ardelius, Och sedan sång och språng och bing och bång, dagen läng, — jublade Walter Silfverfelt. i Inga hvita mössor då Birger är utanle — anmärkte Erik Hallin. Recte, rectissimo! — instämde Mauritz och Bruno. Recte, rectissimo! Inga hvita mössor, då vår hedersgäst är utan! ropades i korus af de fem värdarne. Men Birger kände något som rörde sigi hans bröst vid detta otvetydiga bevis på