Dagens Nyheter – 1 maj 1869, sida 1

— 241 — Behöfs intel — Jag har det ju här på lappen, den olycksaliga lappen. Här. står det mycket riktigt af mig sjelf annoteradt: Sundler till venster, Sigurdsson till höger. Men jag satt till venster — upplyste Birger i det han bugade sig för att gå. Victoria! — stopp! — Vänta lite, då hade jag ändå rätt, si, jag satt med ryggen mot fönstret, då jag antecknade, och med ansigtet mot fönstret, då jag examinerade. — Mycke rätt! — Då hade jag ändå rätt, fast jag fick orätt. Och adjunkten småskrattade åt sina ordvändningar och ryggvändningar, men på denna lilla ryggvändning berodde tärningens fall för Birger Sigurdsson vid hans studentexamen. När Birger lemnade den lärde var denne gå artig, att han tog ett otändt ljus i handen, för att lysa Birger i trappan. En uppmärksamhet, alldeles öfverflödig, ty det var midt på ljusa förmiddagen. Då de på gatan väntande kamraterna ingenting fingo veta af sin vän, rörande rätta sammanhanget, började de sjelfva gissa sig fram till målet, och i sin ungdomliga harm var det nära, att de fem stjernbröderna inöfvat sitt första pereat utanför den konfyse teologens fönster. Birger lyckades slutligen lugna: dem, och då man vid läsningen af betygen erfor att allas älskling erhållit laudatur nästan i alla AFFÄLLINGARNE, af JOH, JOLIN, 31.