Dagens Nyheter – 30 april 1869, sida 1

med mitt improbatur mot alla deras cum laud och laudatur, och jag vann istriden. Adjunkten vill således inte göra offret af denna orättfärdiga seger åt rättvisan och sanningen? Min bäste herr Sundler — Sigurdsson! Men adjunkten fordrar af mig, att jag tåligt skall låta mitt namn skymfas och sjelfmant ikläda mig skammen af en misslyckad examen? Men — min — men — stammade teologen. Detta var då det första jag skulle få lära af en lärare i Upsala. Herre! — röt adjunkten och sköt glasögonen högt upp i pannan — Jag säger ännu en gång: är herrn af den ullen? — Ar herrn rabulist? Tänker herrn göra väsen af sig? Nej, men jag tänker hos Rector Magnificus yrka på erhållande af rättvist betyg, eller också begära ny offentlig examen. Man såg, att det sjöd inom den lärde, han var i en våldsam kamp med sig sjelf. Slutligen bad han Birger sitta ner bredvid sig i soffan. Hör nu, unge man, vill ni ha mig till er vän eller till er fiende? — Välj sjelf! Det är herr adjunkten som gör valet, inte jag. Älskar och ärar ni sanningen, så stå vi som vänner i samma led hela lifvet ige