Dagens Nyheter – 30 april 1869, sida 1

inte radera i våra böcker. Hvad som är det enda harmliga och sorgliga i hela affären är, att det der okunniga nötet skulle komma öfver ett laudatur. Han måtte väl i herrans namn aldrig tänka på att bliprest? Vet herrn det? Jag känner honom inte. Och herrn är fullkomligt säker på, att herrn inte är det der nö— Teologen hejdade sig vid en blick ur Birgers djupa intelligenta ögon. — Inte den der — Sundler, menar jag? Herrn har ju kunnat läsa vilse på sitt eget prestbetyg. Birger höll på att le, men adjunkten såg så allvarlig ut, att man märkte det han inte tänkte på att skämta. Herrn kommer nu upp till mig i början af hösttermin och bara jag då får se herrn, har herrn sitt laudatur utan omtentamen. Tillsdess kan herrn ju heta Sundler i våra protokoller för min skull, det är ju ingen skam, då herrn har laudatur. Men till dess har jag ju skam för egen, hoc est Sigurdssons räkning af mitt improbatur? Det har herrn rätt i; — herrn tänker logiskt. Och alla mina kamrater ska håna mig som den okunnigaste teolog de känna. Ja, jag kan, katten ta mig, inte hjelpa errn:: — Men ser herrn, mina kamrater skulle å sin sida håna mig, ty jag kämpade