Dagens Nyheter – 29 april 1869, sida 2

(Insändt.) Under en resa i landsorten kom jag ofta i beröring med allmogen, som på sedrare åren tyckes fått ett särdeles intresse för samtal om religionen och visar big i fråga härom vara ganska sjelfständig. Huruskall man väl kunna sätta tro till våra läror, lärare och dogmer, då vetenskapen 1:ästan dagligen åt dem utdelar sådana bastanta örfilar? hörde jag en man säga, och jag tänkte: kom nu och säg att det endast är stockholmaren, tom vill söndra sig från upplysningens svåraste hämmsko: statskyrkan! Vid ett annat tillfälle kommo nästan samma ämnen på tal, men samtalet utsträcktes längre. En bonde frågade mig då: tror ni verkligen att det är jorden; som går omkrirg solen? tJa4, svarade jag, detta har ja vetenskapen tydligen ådagalagt och bör följsktligen icke kunna sättas i tvifvelsmålt.. — Jof; svarade mig bonden, man har härvid stora skäl till tvifvel, ty antingen bedrager sjelfva vetenskapen eller ock dess idkare; vårt lärdaste samfurd, vetenskapsakademien, säger ju tydiigen ialmanåchan att solen går upp och ned; och då solen går, så måste jorden ju stå stillaf.— Jag häpnade för denna sanning och beslöt att bekantgöra detta från den menlösa och enfaldiga allmogen utgåerde spörjsmål, tillrådande vår kyrka och våra vetenskapliga samfund att ej ställa sig i strid med hvarardra. Vi lefva i en tid; som fordrar stora reformer inom alla områden, och hvad man antog såsom alldeles naturligt för omkring 100 år sedan, förkastas nu till och med af den mest enfaldiga.