gande flera lispund, svarfvad så att den temligen noga tillsluter ledningsrören, pålades, då efter några minuters förlopp den genom någon öppning framträngande gasen åstadkom ett hvisslande ljud, liknande en ångpipa. Då hufven aflyftades uppkastades en del vatten ur borrhålet. Den vid borrningen anstillda maskinisten omtalade att före min ditkomst, då nimnde huf under en något längre tid varit pålagd, hade ljudet varit mycket starkare och jernhufven darrat, såsom hade den varit nira att kastas af. Då den aflyftades, upphäfdes en miingd vatten öfver ledningsrören. Vid den samma bolag tillhöriga brunnen Af 2, belägen vid Westanå, syntes gasutströmningen vara om möjligt ännu starkare. I detta borrhål, der djupet den 10 dennes var något öfver 470 fot, står vattnet omkring 50 fot under jordytan, och gasens framträngande derur kunde således icke ses. Dess närvaro gaf sig dock tillkänna, då borrvatten upphemtades medelst sandpumpen. Denna sednare består af ett vidpass sex fot långt rör af tre tums diameter, hvarmed omkring två kannor, medl borrmjöl blandadt, vatten för hvarje gång den nedsänkes, upptages från brunnens botten. Detta vatten pöste och uppkastades öfver sandpumpens bräddar genom små eruptioner af den deri inneslutna gasen. Då en tänd stryksticka fördes öfver vattnet i sandpumpen uppflammade gasen ögonblickligen och brann under flera minuters tid. All den gas som dervid förbrann innehölls sålunda uti en qvantitet vatten uppgående will vidpass två kannor. Lågan af den brinnande gasen var vid båda brunnarna än blå, än alldeles hvit. Gasutströmningen och förbränningen vid såviil Boda som Westanå bevittnades under söndagen den 11 dennes af biukspatron Levin, filosofie kandidaten Åström, handlanden Forsbiäck, studeranden Hedvall, ingeniörerne Rickman och Pettersson samt löjtnani Holmström. I nämnde herrars närvaro slogs en del af det vid Westanå upphemtade borrvattnet uti en butelj som medfördes till Stockholm och öfverlemnades till professor Nordenskjöld. Buteljen, hvilken innehöll omkring 12 å 15 kubiktum vatten och borrmjöl, öppnades fredagen den 16 dennes, i åtskilliga personers närvaro, af professorn på hans laboratorium, sedan han vidtagit nödiga åtgärder för gasens tillvaratagande. — Gasen brann dervid alldeles som från en vanlig gasbrännare. Det bör hirvid anmirkas att borrvattnet vid Westanå hiilldes i buteljen genom en vanlig tratt, då naturligtvis endast en obetydlig del at gasen kunde medfölja. Huruvida ofvannämnda högst betydliga gasutströmning kan hirflyta af andra orsaker än från en eller flera underliggande oljebassiner, vågar jag icke bedöma, utan torde detta vara en fråga tör vetenskapen att pröfva. Högaktningsfullt C. G. Lundborg. Stockholm den 24 april 1869.