Dagens Nyheter – 28 april 1869, sida 2

vid sonen, klappade hans axlar och sökte lugna honom. Seså, kära Bruno! Tag då inte så illa vid dig, det var väl inte så illa menadt! Jag ville bara kurera dig för denna grubbling. Du ska ju bli en praktisk, en förståndig man, en rik man med en lysande framtid! Hvarför, hvarför skulle Birger draga mig upp ur vattnet? --snyftade Bruno. Ack, den verldsligt och fåfängligt sinnade fadren fattade inte djupet af dessa hemska ord från en ynglings läppar, hvilken afundades af tusende för sin lyckliga lott, sitt lif i öfverflödets sköte; han kunde inte begripa den djupa grämelse hos den unge, Som inspirerad af de skönaste och reraste föresatser att bli en värdig representant af menniskan, af sin egen far hörde sig förhånas för sina ädla, om än barnsligt tolkade syften. Ock inte hade han heller någon moder, till vars bröst han kunde luta sig och finna värMe emot fadreos egoistiska kyla, han hade lott en syster, men hvars stöd han tänkte bli, kan kunde ju inte klenmodigt visa henne Sina tårar, Dock, hjertat söker hjertat, likt den klara källans ådra, som ringlar sig fram för att söka en frände och för att bli större och starkare på färden mot förintelsen. Bruno reste sig plötsligen upp, torkade hastigt