Dagens Nyheter – 28 april 1869, sida 2

sina ögon, störtade ut genom -dörren, hvilken han utifrån läste i lås, för att inte kunna förföljas, och var i några språng trapDan upp hos sin syster... Han knackade på dörren, släpptes in, kastade sig till Fannys bröst, och grät såsom den kan gråta., hvilken inte ännu blifvit man. När Fanny med sina ömma smekningar ändtligen förmått stilla den våldsamma smärtans flöden, fick hon af Bruno veta orsaken till hans bedröfvelse. Ack, lik en mor strök Fanny lockarna på det hufvud, som: nu lutade sig mot hennes hjerta, och sökte intala brodren tröstens ord. : Nej, nej, Fanny, det blir inte. bättre, förrän jag lemnat föräldrahemmet och blifvit en man för mig. Jag vill försöka arbeta mig till mitt eget bröd, jag vill träla som Birger, men kunna vara stolt som han öfver att snart bli sin egen lyckas smed, och sedan kan jag forma min själ, såsom jag vill ha den, och inte känna mig förhånad, för att jag sträfvar efter ett högre och ädlare mål än pappas lumpna, att blott förtjena pengar, för att sedan genom sin yYppiga vällefnad visa verlden huru mycket han förtjenat. Bruno, Bruno! --hejdade systern --Du talar om vår far! Ja, vår farl suckade Bruno tungt och stirrade mot golfvet. Han, som älskar dig så högt, han, som