Dagens Nyheter – 28 april 1869, sida 1

15 år, kan ej annat än mottagas med bifall, emedan detta utan tvifvel är ewt af de i alla afseenden bästa medlen att förekomma tillväxten af dagdrifvarnes och brottslingarnes leder. Det är att börja från början, att förebygga ett ondt. Det är att rädda framtiden. Men för att rädda den, får man dock ej gifva det rärvarand2 förloradt. Man kar sökt att mildra faran för detta genom attlåta dess öde afgöras af hela fattigvårdssamhällets myndige män, d. v. s. af dem, som ega rösträtt på kommunalstämman, dit de fattige få vädia. Det betryggande i en sådan bestämmelse är dock endast illusoriskt. Enligt nu gällande grunder för den kommunala rösträtten är det, som man vet, ofta endast en eller två personer, hvilka på grund af sin förmögenbet afgöra stämmans beslut, hvarigenom de icke 4absolut hjelplösa skulle helt och hållet bli öfverlemnade åt dessa potentaters godtycke och nådiga välbehag och således äfven kunna antagas blifva utan hjelp; ty man har ej rätt föratsätta att dessa skola behandla de fattige, såsom Oscar I säges ha behandlat de lifdömde. Uppstod endast en at regeringens ledamöter och yrkade på bifall till en inlemnad nådeansökning, så bade konungen för princip att alltid bevilja en sådan ansökning. Man får, söga vi, ej bygga en lagparapraf på sådana förutsättningar, utan äfven komma ihåg, att när det gäller den egna nyttan har menniskan ej alltid hjertat på rätta stället. ot an ba en ar Ra a SÅN SE UNNA Sönllag igen or a vn NOM Ern rö