Dagens Nyheter – 27 april 1869, sida 1

jag kanske bedt honom sitta ner och svalka sin heta blod i juldagssnön.. Och Ripa svängde om ett hörn med sådan fart, att han höll på att tvinga en mjölkmadam ats sitta ner på den kalla soffan. Ursäkta, ursäkta mej! — stammade Ripa och tog ödmjukt upp locket till ena mjölkflaskan. Juloset börjar redan! — hånade mjölkmadamen, men Ripa teg och fortsatte sin färd; han ville hem och rapportera om sitt uträttade ärende och sedan gå ihögmessan. Men vi återvända till vår grosshandlare, som nu täcktes göra en visit i sin sons rum, för att, som han trodde, ta honom på sängen. Men fogeln var redan flugen ur boet; Bruno hade i sin ordning redan gjort en visit i stallet hos sin Jupiter. Herr Wachtel kastade en förnöjd blick omkring sig och smålog åt elegansen i 80nens rum, men medan han betraktade ett par dyrbara vaser, som stodo på Brunos skrifbyrå med tillhörande bord, frasade ett trampadt papper under visitantens fot. Det tycktes ha fallit ut genom springan å byråklaffen, ty fliken af ett annat papper tittade nyfiket efter sip fallne kamrat: Grosshandlaren tog upp papperet och läste derpå i prydligt präntade bokstäfver: Femte punkten: Att baktala en vän anses lika fegt, som det är modigt att rent ut säga honom sanningen.