Dagens Nyheter – 27 april 1869, sida 1

MLA Men medan de såta makarna komplimen: terade hvårandra, följa vi några ögonblick vår gamle vän Ripa på vägen, der han pulsar fram i deh djupå snön, då och då smågrälande på sig sjelf. Sakölstyg! att jag inte kunde hålla trutamente på mig! — — Hade räknat ut det så bra på bortvägen. — Skulle ha jemkat me högfärdspatrasket och bedt dem sätta in lullulet på sparbanken, och så skicka räntän till Upsala helt inkondito, så att Birger trott!et komma från himlen. — Sakelstyg! — Men hvarför skulle de skymfanera min gosse, gudsengelns gosse! Visste de då ingen lefvandes hut? Men gubben Var så i farten med sin monolog att han höll på att törna mot en sockerbagarpojke med en krokan på ett fat. Lefvandes Hut sjelf! — puttrade pojken — Inte kan jag se opp med sådana här saker! Ursäkta mej, ursäkta mej! — bad Ripa, som inte ville gräla på någon annan än sig sjelf, och Som till bevis derpå frivilligt klef åt sidan i en djup snödrifva. Oförlämpa min gosse! Oförrätta honom! — återtog gubben i det han trampade i drifvorna med all sin kraft och liksom för att bryta lös mot någon. — Hade jag haft honom på gatan, den der sprättpatron och inte i hans egna rum, så hade