Dagens Nyheter – 26 april 1869, sida 1

eller understöd, när fattigvårdsstyrelse pröfvar sådant nödigt; och eger således styrelsen tillse, om och nir, till hvad belopp och på hvad sätt full fattigförsörjning eller understöd i sådana fall må lemnas. 3:o. Arbetsför och frisk person vare skyldig att, utan fattigvårdens betungande, draga försorg om sig, hustru och hemmavarande barn under 15 år. 4:0. Föräldrar och barn skola i mån af behof å ena samt förmåga å andra sidan bidraga till hvarandras försörjning. 5:o. Fattigunderstöd, som någon åtnjutit för sig sjelf efter fyllda 15 år, eller för hustru och barn, bör godtgöras, om den ersiättningsskyldige dertill får tillgång. Andra punkten föranledde votering, som utföll med 82 röster för bifall mot 57 röster för en af hr Ribbiog föreslagen redaktionsförändring i syfte att få i denna punkt samma ovilkorliga rätt till understöd uttryckt, som i den föregående. Flere talare understödde detta yrkande och sökte visa faran af att lemna i en kommuns fria skön att bjelpa eller ej. Följden kunde bli, att man med lagen i hand strafflöst kunde låta en menniska svälta ibjäl. Visserligen sökte några talare bibrirga kammaren den öfvertygelsen, att den enskilda kärlekstjensten, sporrad af medlidandet och menniskokärleken skulle förekomma något sådant, att den enskilda välgörenheten hade hufvucrollen att utföra rörande fattigvården samt att man icke endast finge vid lagstiftningen taga hänsyn till dem, som skola erhålla understöd, utan äfven till dem, som skola gifva sådant, men de vanföras målsmän kunde ej frångå sin öfvertygelse och bifölls punkten hufvudsakligen derför, att fråpan vid denna riksdag måtte bli afgjord och skrifvelse afgå till regeringen, som finge det slutliga afgörandet och då helt visst skulle fästa förtjent afseende vid de åsigter, som under Giskusgsionen uttalat sig. Mot förslaget uppträdde hrr Hedlund Hierta och Staaf, hvilka, äfven. jemte hr Chenon m. fl., reserverade sig mot beslutet. För bifall talade, utom de redan nämnda, hrr Kinmanson, John Ericson, Jöns Pelwsson, Petter Andersson, Per Nilsson från Krist. och Per Nilsson i Råby, Liss O. Larsson, Östman, v. Troil, Ahlgren, Magnell, Uhr, And. Ericsson, Björck, Rundbäck, Östlund, Sven Nilsson, Vougt, Alströmer, Jonas Andersson, Lars Pehrsson, Wigardt och Medin af hvilka dock många hade anmärkningar att göra. Flere talare uppträdde, utan att göra något yrkande, bland hvilka isynnerhet hr Kolmodin underkastade förslaget en skarp kritik, framhållande de vådor, som kunna uppstå, om det blir lag, sådant det nu föreligger. Efter denna korta framställning af debattens hufvuddrag, skola vi göra närmare reda för detaljanmärkningarna och granska förslaget i dess helhet, när det blifvit af andra kammaren genomgånget, hvilket troligen inträffar i dag.