Dagens Nyheter – 26 april 1869, sida 1

Grosshandiaren, förvånad öfver :sin egen djupa vishet, betonade :hvart ord i sin sista fras. Det var som om han ville pressa den ner i sin frus hjerta. Och fru Wachtel stirrade framför sig, likfom såg hon en hel hop luftslott plötsligen ramla. kund det har då aldrig ett ögonblick Hit mig in att grubbla öfver — yttrade kon efter :en paus. — Men den saken kan man lätt hjelpa. Vi stänga vår dörr för gunstig -herrn, och när Bruno tagit sin studentexamen, resa vi ju utrikes på ett år, och sedan ! ESJa, var, det inte nu en lycka, att vi gifvit den der presenten? — afbröt :grosshandlaren. —Du vet, att Bruno och Fanny aldrigffingo se den; gubevars barnungarna vorosså granntyckta. Det skulle såra fattigprinsen, -menade de. Fattigprinsen jaha, det var så skolpojkarna betitlade honom. Men:jag visade pokalen i går för en och en i sender -äf gästerna härinne i mina -skrifrum, och de voro alla förtjusta. För en sådan lön kan man gerna bestå sig ebttsoch annat dopp — menade löjtnant Igelstam — vore det också midt i smällkalla vintern, Samtalet afbröts af betjenten, som frågäde :om en gammal gubbe: med ett .paket under armen, kundefå: tala vid grosshandlaren något angeläget. :