Dagens Nyheter – 24 april 1869, sida 2

kommo vi framåt, fastän mycketlångsamt. Mången gång var modet nära att svika oss. Vi hade qvar proviant och vatten endast för ett dygn, då vi den 23 januari på e. m. fingo sigte af land. Det var Poggi-öarne och det höga berglandet Nassau på vestra kusten af Sumatra. Den följande dagen nådde vi dem lyckligen, men funno der endast kokosnötter och vatten, men ej någon mensklig varelse eller spår deraf. Vi trodde dessa öar vara obebodda. Sednare erhöllo vi på Sumatra bittre underrittelser härom. De voro bebodda af fullkomligt vilda menniskor, som den holländska regeringen ännu ej kunnat tämja, emedan öarne med sina väldiga skogar voro otillgängliga. Hade dess hrunhyade menniskor fått se oss, då vi fälde deras kokospalmer — så hade vi troligen genast blifvit beskjutna med deras förgiftade pilar, och ingen af oss skulle hafva kommit lefvande derifråny emedan giftet lärer ofelbart döda inom en timme. Invånarne bodde långt inuti skogarne, och fastän vi landstego två gånger, hade vi lyckligtvis ej blifvit observerade af dem. Sedan: vi alltså provianterat oss med ikokosnötter, fortsatte vi vår resa till Sumatra och landstego slutligen den 26 januari i Palangei 10 mil söder om Padang — sålunda. efter 3 dagars färd öfver Oceanen i en liten öppen båt! Du kan knappt föreställa dig vår undran och lädje, då vi åter voro bland menniskor öch unde få sofva ordentligt och äta varm mats Den 30 januari förde oss ännu en gång vår båt till Padangs hamn, der det var någön sjöfart. Vi nådde Padang den 1 februari och påträffade andra dagen derefter. holländska barkskeppet Henriette, fördt af kapten Brower, på väg till Batavia, dit vi med detsamma lyckligen anlände den 15 februari och sedermera erhöllo hjelp af nordtyska konsuln