Dagens Nyheter – 24 april 1869, sida 1

kungen gom så: Se här, min kära trovän och -undersåte Lars Göran Ripa! Här har du till åminnelse af att du var en duktig karl, och inte höll på egen lifkank för att rädda en annans, här har du min vän och och gosse, dig till heder och ingen till skam, men blott till föredöme och efterbelefvenhet; — här har du, om du vill hålla till godo och inte bronschera dig att bli högfärdig för det, för du gjorde i alla fall bara din sakramenskade skyldighet; si då — då tror jag allt, att jag slog bugt på ryggen och svarte: tackar allraödmjukast, herr kung och landsens fader, jag ska gömmat i min ekbyrå till död-dar. Och Ripa lät pokalen gå rundt mellan gina händer och speglade sitt leende anlete i de blankpolerade sidorna. Tack för rådet min gamle vän! — sade Birger i det han klappade gubbens axlar. — Vi tänka nästan alldeles lika i den här saken, ehuru jag kanske bedt landsens fader använda sina och landets pengar på bättre sätt än så. — Vill nu Ripa göra sin vän Birger en riktigt ovärderlig tjenst? Om jag vill — så han kan fråga. Jo, då skall Ripa, när den här grannåten blifvit instufvad på nytt af mamma, i morgon bittida, innan han går i kyrkan, vera så hjertligt snäll och återlemna julklappen till grosshandlar Wachtel tillika med ett litet bref från mig.