Dagens Nyheter – 23 april 1869, sida 2

den till morian förklädde paketbäraren uppväckte hos samtliga gummorna, inte kunnat neka sig nöjet att ha litet roligt. Till unga herr Sigurdsson — upprepade Ripa i det han släppte sitt tag — inte bor han här, han bor till höger på gården. Till venster, sa oss en pojke på gatan. — Morianen började åter få sitt rätta tungomål. Men deriane hade man redan förnummit effekten af Ripas kraftiga uppträdande och så småningom hemtat sig från förskräckelsen. Juhnkan stod upprätt från sitt sittbad med madam Corvett bredvid sig, och ut i förstugan trängde sig samtliga gästerna. När de så upptäckte, att det hela var ett gyckel och att den förmente afgrundsfursten endast var en pojke klädd som morian, en sådan der, som de sett på alla tobakshandelsskyltar, då kommo, såsom på ea gifven signal, alla tungor i en så svindlande fart, och allas armar i så hotande rörelser, att den nyss så fruktansvärde Belzebub fann för godt att plötsligen ta till benen, ända ut åt gatan, och det var endast på Ripas betryggande löften, som den stackars pojken vågade sig in på gården och till Sigurdssonska boningen. Inne hos fru Aurora stod glädjen högt i tak. Man hade dukat ett julbord, så stort utrymmet medgaf, och kring bordet sutto åtta fattiga, men helgdagsklädda barn från