Dagens Nyheter – 22 april 1869, sida 1

— 180 — Men det var sannt, denne gamle herre hör inte alls till vår historia. I grosshandlar Wachtels hus firade man med en storartad middagsbjudning ende sonens fullkomliga återställande, och medan champagnen tömdes för hans välgång inträdde en liten pojke — oss emellan, kuskens tolfårige tjufpojke till som, klädd ien rik kostym. och svärtad till morian. Han gick högtidligt fram till Bruno, föll på ett knä och framräckte en silfvertallrik med ett litet paket på. Utanskriften lydde: nyckeln till en skatt, och vid öppnandet af köonvolutet fann Bruno också en temligen. stor och klumpig nyckel. Herrskapet Wachtels — far och mor — strålade af förtjusning. Stallnyckel, min gosse, stallnyckel, he, he, he, he! — fnittrade grosshandlaren — sjelfva skatten gnäggar i denna stund de! nere på gatan, om herrskapet från fönstren behaga ta den i betraktande. Samtliga middagsgästerna hörsammade naturligtvis inbjudningen, och upptäckte på gatan en ståtlig ridhäst. — Tänkte köpa en halfblod af ryttmästa Digerhatt — upplyste herr Wachtel — men så kom jag lyckligtvis öfver en full blod, som tillhört engelska ministern, char mant kreatur! . Jag tycker, att Bruno och Jupiter riktigt ska komma att klä hvarandra, he, he, helt.