Dagens Nyheter – 21 april 1869, sida 2

sta planen, som på ett sökt sätt afskär bilden. Taflan har inga provonserade effekter af ljus och skugga och torde derför göra föga intryck. Den saknar dock icke en viss orginalitet. Staffaget af en vandrande qvinna och betanda kor gör vig ej på något sätt gällande. xx ok Ptt landskap, af hr P. Ekström, uppfattadt under annalkande regnväder, har en vacker stämning och röjer goda anlag, — hvilka hedra den vid konstskolau ännu studerand8 eleven. xx p x I Sverige uppfattas ell slags kritik vanligen såsom personlig. Sak och person förblandas. Isynnerhet är detta händelsen vid konstkritik. Konstvären — han må tillhöra hvilken gren som helst af de sköra konsterna, — har ettkänsligare nervlif än andra menniskor; och den luft han andas, är allmär: hetens bifall. Detta skönjes naturligtvis alldeles påtagligt hos den konsträr, som har sin egen person till materiel för konstnärlig framställning. Det finns vissa pauser under den dramatiska framställvingen, t. ex. efter en effektscen, hvilka så godt som måste fyllas utaf bifalisyttringar, om icke pausen skall kännas som en tomhet för publiken och som en olycka för artisten. Mer än vid framställning å talscenen varsnas detta vid framställning å den lyriska scenen, så vida icke en kapellmöstares mala fides emot den sjungande artisten afkortar pausen och förekommer eller sefbryter bifailsyttringarne. Icke mirdre spörjes det sådant vid dansen, der den koregrafiska konstnären eller konstnärinnan efter afslutadt solo nästan kommer ur sin roll och låter en slöja af missnöje falla öfver ansigtsdragen, om ej handklappningar från salorgea afbryta stillheten. De bildande konsternas idkaro äro uvderkastade samma psykologiska lagsr, fastän dessa lagparagrafer äro, i fölid af sakens natur, anrorlunda formulerade. Men de sinta alla dermed, att bifall måste ovillkorligt följa på exporerandet af ett konstarbete. Tystnaden är liktydig med ett ogillande. Och klandret sedan! — — — Oaktaut anmärkning vid konstverk gerna tolkas som anmärkning mot konstnär, tro vi emellertid, att ett ärligt och på sak gående bedömande ef konstalster icke bör så uppfattas, minst värt öfver förestående 12 artisters nyaste arbetar. Godt bebådande för korstutvecklingen voro de förhoppningsfulla framsteg, dem arbetena af konstakademiens elever vid senaste afslatning företedde. De bedrade för både lärjungar och lärare. En opartisk blick kan ej undgå att, vid betraktande af denna undervisningsanstalt, särskildt varsna de vackra drag af personligt deltagande, som, utötver det mästerliga lärarekallet, egnas lärjungarne sjelfva af nuvarande direktören, hr J.C. Boklund. Sådanvt får ej glömmas af den som älskar både konsten och rättvisan bakom sin grekiska mask: Kai qikoteigvog ai gikodizaros,