Dagens Nyheter – 19 april 1869, sida 1

isen, de tvungos alla ut på det förrädiska området, och — der lågo de nu alla, hela Sstjernan, utom strålen Erik, färdig att slockna i de trolösa böljorna. Men det var denna stråle, som ännu lyste som etthopp för dem, ty längst ut på fjärden såg man en högburen fackla glimma och försvinna i yrvädret. Claes, Mauritz och Walter hade, innan de afklädde sig sina rockar, lagt sina facklor i kors på isen. De bildade sålunda en svagt fladdrande brasa. Och vid dess sken kämpade fyra ynglingar om lifvet, ty den femte hängde medvetslös vid räddarens arm. Vänd tillbaka till den fasta isen, en och en! — Lugnt — lugnt! Annars hindren I hvarandra! — flämtade Birger åt de tre sista olycksbröderna, som, ehuru alla temligen goda simmare, nu yrvilla plumsade kring bland isbitarne. Upp med er, undan, lemna platsen ren åt mig! -— stönade ordföranden för stjernbröderna — annars sjunker jag! Och Claes, som befann sig närmast den tjocka isen, var redan uppe på den med båda knäna, färdig att hjelpa Mauritz. Då hördes en jublande röst klinga mot dem: Hurrah! pojkar! Fick jag ändtligen reda på er! Hurr — -— harr — — Erik satte skridskoklackarne i isen, tvärAFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN. 20.