holm med om möjligt ökad liflighet, ty af det återstående röda vinet hade Claes förstått att bereda en så kallad vinglögg. Han medförde i sin portör de dertill behöfliga ingredienserna. Den smakliga drycken berusade icke men den lifvade de unga, som just hade börjat känna sig litet frusna efter det långvariga middagskamperandet i det gröna; — och man egnade allmänt den omtänksamme vännen Claes sin tack och hyllning. Tacka inte mig, utan min mamma. Ni kan ju i massa nu på fläcken göra en bock för henne, så ska jag framföra bocken, när jag kommer hem. Det var hon, som rekommenderade den värmande drycken, som hon ofta trakterats med på slädpartier. — Således, färdigt till ställning, gif akt! — En allmän bock för min mammal Och de stålskodda ynglingarne gjorde under skratt och glam en storståtlig bugning för Claesses mamma. Hvad heter din mor i förnamn? gporde Birger. L Anne Charlotte — svarade Claes. H Vänta lite. A. C. — Åhjo, det går! — fullföljde Birger, och efter ett par experimenter ristade han med skridskorna ett storståtligt sammanbundet ÅA och Oi isspegeln, och slutade med många granna öglor, som visade, att Birger var en skridskogångare af första klassen. i