Dagens Nyheter – 17 april 1869, sida 1

-— i4d -—-— men då ropen ej förnyades, togo de ljuden för ett jubel öfver: deras fackeldans. Vi gå i land vid Kungsholmsbron! — ropade Bruno högt. — Alla bo på Norr, utom jag, och jag kan ju få vara gentil kavaljer mot er på qvällsqvisten. Och dermed ilade han som en pil åt vegster. Akta dig, Bruno, det är strömdrag åt Kungsholmsbron!? — varnade Birger. Strunt! De åkte ju der i morgse, och det har säkert varit femton, sexton grader kallt hela dagen, :— invände Bruno, i teten för den efterföljande skaran. Han hade dock ett försprång på kanske hundrade alnar. Plötsligen hördes ett brakande och knastrande i isen, ett ångestropb Brunos fackla släcktes. Han åkte ner sig! — skreko ynglingarne i korus, och alla ökade sin fart. Halt! — kommenderade Birger — och skaran tvärstannade. oo Håll i dig, Bruuo! För Guds skull, håll i dig! Vi ska rädda dig eller dö med dig! Men intet svar, man hörde blott den simmandes slag mot de klingande isskärfvorna. Man konverserar inte gerna, då man slåss med döden. . Här ä nyfrusen is, här har en stor båt gått fram! ropade Birger med förtviflan, i det han for af och an utmed kanten af den gamla isen. Snöflingorna hade redan bredt