Dagens Nyheter – 17 april 1869, sida 1

— 148 — Itt skallande hurrarop och en fanfar från kenthornet belönade hans vackra bragd. Andtligen och sedan Erik Hallin åtskilliga gånger tröttnat och tagits på släp af kamraterna, hade man anländt till sundet mellan Långholmsoch Mariebergslandet. — Här tände man sina facklor, för att på ett Jvsande sätt presentera sig på Riddarholmsfjärden. H Månan, som nyss strålade så klart, hade blifvit omtöcknad af tjocka snömoln, vinden blåste upp och ett litet yrväder började erinra våra skridskogångare om att det var tid på att komma på landbacken. . Alla fortsatte färden, utom Erik Hallin, som nödvändigt ville fästa sin fackla vid ändan af sin långa stång, för att med denna, rest i ända, kunna ha nöjet att öfverglänsa alla sina kamrater — såsom han med stolthet kallade det. B Nå, så fara vi förut, lilla tjurhufvud! — yttrade Birger, mildt förebrående — du ser på våra facklor hvar vi finnas-otckhvar du kan träffa stjernförbundet. Och Erik Hallin satte sig på några infrusna timmerstockar, för att med ett snöre från sin rensel kunna fastsurra facklan vid stången. . Då de öfriga i en glänsande rad intogo mMidten af fjärden, hörde de från Kungsholmslandet TOP af några karlar på en pråm helt nära land. De lyssnade ett ögonblick,