Dagens Nyheter – 14 april 1869, sida 1

sammans ivedhuggarens rum, och den gamle knåpade med sin mekanik, medan han då och då smuttade på sin romtoddy. Kommer icke i fråga, då stjäl han konsten af mig. Nej, jag ska göra kräket färdigt först, innan jag ber om råd. Di kan då inte skymfanera mej för att jag lyser med lånta fjädrar. Så der ja, Putte, min gubbe, nu tror jag att ditt högra framknä ska röra sej lite geschwindtare. Ripa delade med en och annan den egna vanan att samtala direkt med det arbete han hade för händer, och månget vedträd skulle — om det mäktat tala. — kunnat berätta om lustiga historier mellan yxans förare och yxans ofter. Så t. ex. stannade Birger en eftermiddag utanför Ripas vedbod, ty han hörde sin gamle vän inbegripen i ett lifligt gräl med någon person derinne: Vill du inte ge med dig, gamle hundsvott! brummade mekanikusken — Så ska jag klämma efter din lekamen, så att du mej aldrig ska förgätal! Birger hade aldwg hört Ripa så ond på någon menniska. I Nu fick du på moppe, tror jag. Ja, sväng på dej du, jag hittar dig nog, din lymmel! Jag ska göra folk af dig, det är då förvisst, om jag också ska tukta om dig tills i morgon bittida. Men då Birger inte hörde några hugg AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN