Dagens Nyheter – 10 april 1869, sida 2

Hvarjehanda nyheter. En brokikares misstag. En bonde från trakten af Stockholm inkom-i tisdags till staden och placerade sig å Kornhamnstorg, för försäljning af åtskilliga landtmannaprodukter. Handeln gick undan och gäljaren fick en medförd bleckdosa allt mer och mer fylld med sedlar, silfver och koppar. Vid middagstiden, innan hemfärden företogs, begaf sig vår bonde, förtjust öfver de Ygoa affärderna, i sällskap med en bekant, in på en af de vid torget varande krogarne, för att taga färdknäppen, dervid lem nande hist och kärra att sköta sig sjelfva. En af dessa hedersmän, som torgfruarna hedra med titeln hamnhamnbuse hade emellertid under dagens lopp med lystnad åskådat huru bondens bleckdosa så småningom fylldes. Han hade sett buru bonden nedstoppade kassaasken under det i vagnen varande höet, samt slutligen med hemlig glädje varsnat att egaren vandrade till krogen, lemnande kassan qvar i butiken. Den förnöjde landtmannen insteg emellertid i restauråtionen och reqvirerade ett par portioner af den svenska nektarn, med behörigt tilltugg, under hvars förtärande han för sitt sällskap i lifliga färger beskref de undergörande verkningar en af on klok gumma ordinerad sgafva förmådde åstadkomma; det var med ett ord den bista bensalva som fanns; inte mindre än 19 sorter in, och den kloka gumman hade försäkrat honom att hela Brännkyrka socken hade genom medlets begagnande blifvit räddad från benröta. Kamraten, den lycklige egaren af en flaska droppar, innehållande 10 sorter mot magkramp, blef nyfiken att få beskåda nittonsorterssalvan, hvilket äfven bifölls af egaren, sedan man dock först smakat på tiosortersdropparne. För nämnda ändamål begåfvo gubbarne sig åter i vig till det å torget stående åkdonet, i hvilket medlet låg förvaradt, i broderlig endrägt med kassaasken: Si här ska du få si . . ., säger bonden, framtagande asken . . .. Nej, djäkeln, dä va inte den, di bir va pengaasken . . ., hva tusingen. ., hvar ii salva. . ., tvi, di uschla Stockholmrarna . . .; ja, ta mej fanken ha di inte stuli mi salva. Den andras tröstande anmärkning att det var bättre di nöp salva än penga, besvsrades af den bestulne med ett: Djäklar annacka, di va nitton sorter, å resefta X åt fanners! Det behöfver väl ej nämnas, att brokikaren varit framme och gjort ett misstag. Skada på mat! I Dagbladet listes en deg följande annons: Trichiner. Tviänne skinkor, tillhöriga en Fliskförsäljerska å Hötorget, befunnos vid besigtning den 3 april å Hötorg byrån vara trichinhaltiga. IEgarinnan upplyste, att en del af samma kreatur redan blifvit försåld; den oförsålda återstoden jemte skinkorna, hvilka af byrån inköptes till gångbart medelpris, blefvo gencm ångkokning förstörda. Väl omvänd tid. Om du hade 80 år att lefva, huru skulle du använda dem för att blifva fullkomligt lycklig här på jorden? frågade en fransk författare och svarade sjelf: De första trettio åren såsom cn vacker gvinna, de nästa trettio åren såsom en etor geucral och resten såsom en biskop. Lycka till! Amerikanskt skömt. I Milvaukce anses det såsom ett godt skiimt att stroppa krut och tobak i en rökpipa och gifva det åt en annan att röka. Explosionen och förlusten af synen för en stund uppväcka allmän munterhet. Alldeles som hos ogs. Velocipedmanien rasar ännu starkt bland stadens unga söner, skrifves fråm Red Wing i Minnesota U. S. Velocipedernas egare förijena pengar, och ryttarne förlora dem, men få likväl tillfredsställa sin nyfikenhet, och detta är ju hufvudsaken.