Dagens Nyheter – 8 april 1869, sida 1

tid och otid ba utsatt hr R. för förföljelse och trakasserier, yttrar Jönköpingsbladet. Wiärhulta-målet. (Telegrammer till Aftonbladet.) Feskilstuna den 7 april kl. 8,30 f. m. Inospektor Löfgren hördes på eftermiddagen i går. Hansa vittnesmål var redigt och långvarigt. Från början hade vittnet trott att eldsvådan härledts från mordbrand, men förnekade att hafva talat derom med Grubb, som ej heller sjelf för vittnet nämnt om tilltänkt mordbrands-anläggning. Vittnet sade sig aldrig ha sett Erikssous bref från Köpenhamn, deri han begärt penningar för resa till Amerika. Synnerberg lemnade ett vidlyftigt skriftligt vittnesmål, hvari han säger ändamålet med resan till Wärhulta ha varit att förhöra Erikssons svärfader Lund rörande angifvelsen. Denne förnekade likväl de flesta af Synnerbergs uppgifter om förhöret. Skepparen Pettersson bördes och omvittnade, att han i maj 1866 hört Grubb och Kjellin på den senares kontor tala om sågen, hvarvid den förre skulls ha yttrat, att bäst ora om sågen uppbrändes eller komme att rinna. Åklagaren yrkar i afgifoa slutpåståenden å Grubb: för mened och bedrägeri mot försäkringsgifvarne 8-årigt straffarbete; å Eriksson: för mordbranrdsanläggningen 4 års straffarbete, samt för båda förlust af medborgerligt förtroende för alltid. Rätten afkunnar dom på eftermiddagen. Ransakningen i går slutade kl. 10,30 min. på aftonen. Den 7 april kl. 3 e. m. Rätten sammanträdde kl. 12 midd. Grubb och Eriksson algåfvo slutförklaringar, hvarefter rätten, efter en stunds öfverläggning, afkunnade utslag, hvarigenom Eriksson för anlagd mordbrand dömdes till tre års straffarbete, och Grubb, som förut på sin ed tagit att branden af våda uppstått, för mened och anstiftande af branden, till sex års straffarbete, hvarjemte båda förklarade3 medborgerligt förtroende för alltid förlustige. Folkens unifikatiom. Poststyrelsen har åstadkommit ett bidrag till närmare sambaod mellan Sveriges inbyggare och dem af des3 söner och döttrar, som utvazdrat till Amerika, i det att styrelsen beredt tillfälle till utvexling af postauvisningar mellaa Sverige och Förenta Staterna. Man kan sålunda mot en icke öfverdrifven afgift få till fon i nämnde stater utbetaldt ett belopp af högst 35 dollars, och likaså kan en person i Nordhögst 8U rar. — Deiwppev ut Ven sett — man har förmodligen till en början ej kunnat få det högre, och olägenheten häraf kan afhjelpas derigenom att man låter utställa två eller flera anvisningar. — Om vilkoren kan vidare underrättelse inhemtas af generalpoststyrelsens kungörelse i detta blad. Vi tillåta oss råda dem af våra abonnenter, som hafva förbinde!ser med personer i Förenta staterna, att utklippa kungörelsen och förvara den för möjligen kommande behof af densamma. På tal om reformer i postväsendet, torde icke vara ur vägen att hos vår numera alltid tillmötesgående poststyrelse erinra om behofvet och önskvärdheten af att en konvention uppgöres jemväl med franska poststyrelsen om införande af postanvisningar och postförskott de respektive länderna emellan. Våra förbindelser med Frankrike äro så lifliga, att behofvet af en dylik anordning verkligen kan sägas vara kännbart. Med huru mycket besvär och kostnad är det icke nu förenadt, om man från Frankrike vill förskrifva någon småsak, som så ofta inträffar och ännu oftare skulle komma att inträffa, om den nu nämnda reformen blefve införd. Två studentspektakler komma yiter id FF TFT Ala ffaaAa lt fr RA för Våra