Dagens Nyheter – 7 april 1869, sida 2

de genom alla husets dörrar: Ripa dör! Ripa dör! och skyndade fill sin bestörta mot. I ett ögonblick voro alla. gårdens qvinnor på benen. — Man trängdes kring gubbens säng, man knuffade undan hvarandra, man ordinerade på hundrade sätt. Madam Jubnkes ville ha Hjernes testamente på tinningarne, medan gamla symamsellen hällde några Hoffmans droppar på en sockerbit och stoppade i munuen på den sjuke. Lutfiskmadamen skrek på glödheta tegelstenar under fötterna, medan jungfrun, som hjelpte i de bättre husen? skrek på is i nacken, och lille skomakaren. rekommenderade ett stort glas rom. Den bekante riddaren af lästen hade nemligen som vanligt sällat sig till damerna. Man sprang om hvarandra som yra höns, ty Juhakam hade lockat ur hofrättskomMissarien, att Ripa uppsatt ett testamente till förmån för gårdens hygrligasti representanter af det täcka könet; och Juhnkan hade i sin ordning bevarat hemligheten. Det var ett kacklande och ett sSkrockande, som då en okänd katt kommer in i en hönsbur. — Slutligen gjorde oväsendet i förening med Hoffmanska dropparna, den förvånande verkan, att Ripa satte sig upprätt i sängen och stirrade omkring sig. Sedan han gnuggat sina ögon och dragit ett djupt andetag, utropade han med en skärpa, hvarom ingen af de närvarande