Dagens Nyheter – 7 april 1869, sida 1

miljegraf stängd med jerndörrar — deklamerade kommissarien. Men med gluggar På sidorna — tillade madam Jumke med den mest genomslipade min och bjöd kommissarien in på en toddy, 1y också hon hade någon liten lagskipningsfriga att i all tysthet diskutera. Dagar kommo och. dagar gingo, dystra novemberdagar med sina dimmor och sitt mörker, och utan en solglimt att lisa den stackars enkan, der hon utan klagan, som en martyr led och kämpade den trägna mödans kamp för de sina. . Punktligt hvarannan dag, ty han hade ej tid för lexorna oftare, infann sig Birger i vedboden. Ack, han hade snart blott ett enda dagsverke qvar, för att kunna räcka den älskade modren sina tungt förvärfvade fem riksdaler. Ripa hade med tyst beundran följt sin elevs ihärdighet, men under tiden laborerat med någon tanke, som han bestämdt tänkte kläda i handling. Fru Aurora, som lugnats i sin oro öfver Birgers regelbundna bortovaro, genom hans frimodiga förklaring, att mamma bestämdt skulle bli glad, då hon finge veta allt, tävkte inte Jängre på den mystiska silfverslanten med sitt N:o 1; hon afvaktade blott med öm otålighet upplösningen på gåtan.