Dagens Nyheter – 7 april 1869, sida 1

samhet, för att han inte, efter så mycken hyllning från alla håll, skulle få ett visst behag för sig sjelf. Helt andra saker funderade emellertid den hederlige gubben på, då han en vacker dag tvärt lemnade såg och yxa, sedan han vederbörligen liqviderat sin elev, lilla Birger, genom att lemna honom sin-sgilfverslant N:o 4, och efter några försigtigt spanande, blickar åt den fruntimmersfarliga trakten, insläppte en gammal försupen, afsigkommen hofrättskommissarie ij,sin lilla kammare. . Ripa hade samma dag i kryddboden köpt papper, bläck och: penna, så mycket hade hans beundrarinnor observerat, men hvad bruk den i skrifkonsten så föga bevandrade vedsågarhanden skulle göra af dessa lyxartiklar, det kunde de omöjligen utgrunda. Förgäfves gjorde de sig dussintals ärenden till sitt. gemensamma ideal, dörren var igenlåst innanför, och äfven de mildaste knackningar. besvarades med ett temligen kärft: Ursäkta, ursäkta, har laga förhinder! Inte, ens hofrättskommissarien, traktens ambulatoriske lagtolkare och den lidande oskuldens beskyddare längs hela Norra Tullportsgatan, ville på deras snärjande frågor lemna något antagligt svar. Han var troligen mutad af Ripa att tiga. ParKarlaord äro hedersord! En hemlighet, förtrodd åt mig, ligger som i en murad fa