Dagens Nyheter – 6 april 1869, sida 1

att för sin säkerhet kunna disponera en ledsagare. Men oförsyntheten och råheten gå ännu läagre; senast härom aftonen blef en af 038 känd person vittne till, huruledes ett par välklädde bamnbusar (må uttrycket förlåtas för sakens skuld!) förföljde ett välklädt, aktningsvärdt fruntimmer på en af hufvudstadens centralt belägna, mest trafikerade, öppna platser. Hoa afvisade dem fåfängt; de förföljde henne icka allenast till hennes vid samma plats liggande hem, utan äfven trappan uppföre, der de med våld sökte hindra henne från att gå vidare med den påföljd, att hennes klädning af dem sönderirampades. Den porson, som på afstånd äåsåg förföljslsen, kom tyvärr icke fram fort rog för avt kunna befria den anfallna och gifva våldaverkarne en välförtjent minnesbeta. Ett anvat exempel från förleden vinter erinrar sig den, som skrifver dessa rader. Ett yngre fruntimmer, eom nyligen kommit till hufvudstaden och var okunnig om seder och bruk bland hufvudstadens s. k. herremän, vågade en afton att ensam, temligea sent, gå från söder till sitt på norr varande hem. Hon gick Stora Nygatan, som redan var temligen öde. Kommen ungefär på halfva gatan fick hon till sin förskräckelse se en grupp herrar, åtta till antalet, hvilka förde ettljudligt samlal. Ord oca åthäfvor tillkännagåfvo att de voro berusade. Hoa anhölls och anfölls naturligtvis gesast med den finess, som är dylike fridstörare så egen. Fåfängt sökte hon göra sig lös; ridderimännen voro åtta — fon ensam. Under denna ädla strid kom en droska gatan framåt. Kusken anropados, och våra gentlemän uppbjödo nu alla sina af ruset försvagade krafter för att praktisera fruntimret i droskan. Förtviflan gaf henne emel lertid krafter, och hon lyckades slutligen att slita sig lös och skynda in i närmsta hus, der hon fick qvardröja till dess förföljarne aflägsnat sig. Polis fanns natarligtvis icke tillstädes. Å Exempel på den beklagansvärda osäkerheten för fruntimmer, som råder på gatorna, skulle kunna andragas i mängd, men vi inskränka oss tillde ru anförda, såom hvart i sitt slag tillräckligt beteckr ande. Orsakerna till att denna skamfläck för Nordens Paris så fått inrota och utbreda sig ligger djupt, eller kanske rättare mycket högt, men det är ej vår mening att nu ingå i någon undersökning härom; vi ha blott, från flera håll uppmanade dertill, velat åpeka det alltmera ötverbandtagande oskicket, som tarfrar ett verksamt korrektur... Ett sådant torav varar at: hyarie berreman, som ej endast till namnet vill vara Duävuuo I-aslg, icke underläte att, då så ske kan, på lämpligt, för individens fattaingsgåfva mottagligt sått, tillrättavisa den eller dem, som på mera eller mindre eblygt sätt störa den trid, hvarje aktningsvärd qvinna har rätt att fordra på öppen väg lika väl som i eget hus.