Dagens Nyheter – 3 april 1869, sida 2

4Jo, nu igen, någonting ä på fönstret. Råttor kanske, mamma lilla. — Birger började åter bläddra. Nej, någon öppnar fönstret derinne; jag har bara hårduk i nedersta rutan. Ja, nu hör jag också. Snabbare än tanken hade Birger fått fatt i eldgaffeln och rusade mot dörren. Det var någonting af lejonunge i detta språng. Tolfåringen beräknade ej en sekund måttet af sina krafter. Modren — lika snabb — lade sin hejdande hard på hans axel. Hon tog lampan och närmade sig kontorsdörren. Det prasslade ännu derinne. Man hörde tydligen, att någon sysslade med fönstret. Men innan modren, hvars ena hand nu hindrades af lampan, hann återhålla den Jille modige, hade han i ett raskttag kastat dörren på vid gafvel och med all den mannakraft, som var möjlig att Skapa af en barnröst, slungat ordet: Inbrottstjuf! mot den ovkände fienden. Projektilen gjorde dock verkan, ty man hörde fönstret stås igen och steg af en flyende utanför i trädgårdstäppan. Birger, eldad af fröjd öfver den lätta segern, tänkte redan som en öfvad genera på pligten att förfölja. Men den ängsliga mödren fick en bundsförvandt i den väl lästa förstugudörren, hyars nyckel under Birgers af stridslust NN