Dagens Nyheter – 2 april 1869, sida 2

Sveriges export af landtmannaproduk ter tifi Encgiand, Göteborg3 Hanrdelstid ing: korrespondent i London skrifver i sitt sednaste bref härom: Med glädje kar jag berätta, att ehnru vi nu hafva fyra präktiga ångare, som underbålla en reguliär fö:biudelse mellan Göteborg och London, ingen af dem hitkommer, utan att medföra landtmanvaprodukter, vare sig i lofvande form el!er beredda för visthuset. Jag talar nu ej om hafre, som redan länge funnit en ständigt sig bättrande markrad härstädes, allden tund qvaliteten år frå år mer2 lämpats för deuna haudelsplats, utan jag menar den för ett par år sedaa och nu allt mera sig ökande till:örseln af kreatur, smör och ost. Hvem kunde väl för ett tiotal år sedan förutsagt, att Sverige skulle endast till London skicka af dylikt årligen för en half million? Och nu öfverskrider utförseln redan betydligt denna summa. Man har gått sakta ibackarre, men säkert, och detta ör orsaken att man hittills lyckats. Sverige har så mycket att exportera, isynnerhet till detta land, men felet är, att så fort en artikel är i gång så kasta sig alla deröfver och förderfva saken tör hvarandra. Så har det ju gått med tänsticksaffären, hvars historia jag för någon tid segenom kVundissonarer år ju helt naturligt, och den ene öfvereller rättare underbjuder den andre. De lofva guld och gröna skogar, och den svenske exportören biter på kroken, Den svenska exporten af lardtmånnaprodukter har emellertid haft lyckan att här i hrr Trimmer Granger, de störste salesmen i London för smör och ost, finna personer, som intressera sig för den unge kunden, ty enhvar inser att vid börjaa af en ny affär är besväret mycket större än förtjensten. Personer, som dagligen sälja tusentals fjerdingar smör och lika många centver ost, göra sig besväret att profva vågra få af hvartdera slaget, gifva sitt omdöme, sina råd och erinringar, och följden har blifvit, som det nu visat sig, att qvaliteten af både smör och ost från vissa delar af Sverige, hvarest ambition finnes ho3 egarne, är så förbättrad, att dessas artiklar nu betalas med de högsta priser, som något slags smör eller ost erhållit å Londons marknad. Detta är en heder för dem, som samvetsgrannt befrämjat affären, och för dem som följt deras råd vid tillverkningen. Då nu på detta sätt allt tyckes vara vunnet, börjar man dock ej vara nöjd dermed, utan vill, liksom hunden i fabeln, hafva ett köttstycke till, genom att lyssna till hvarje föreAg a i 2 2 oc 2 a Kv cease det rd Are ——