Dagens Nyheter – 2 april 1869, sida 1

hade nyligen åtföljt de bästa möblerna, för att tillfredsställa den aflidnes fordringsegare. Alla .sågo derefter på hvarandra med ett uttryck, hvilket. endast den som pröfvat nöd kan fatta. Se än tDe:få ju inte ta någonting Mera från 088, mamma? . — frågade Signe: , Nej, mitt barn .— upplyste modren — yi ha nu gjort alla menniskor rätt. . Men hon -beledsagade dessa ord med en blick ; åt; Birger, som han besvarade med en vänlig: nick. Det låg något frimuraretecken i denna blick och nick. eMen hur mycket. är då Birgers klocka? återtog Signe skalkaktigt och fattade tag i en liten anspråkslös urkedja af svart metall; .gom Birger bar på sin väst. — Hon visste-mycket väl, den lilla, att Birger inte hade någon klocka längre; den bade några dagar före pappas död blifvit lånad af familjefadren, i hvad ändamål kände hon ej. Men -modren: kändesdet, och Birger visste det, det kunde-man se: på den der blicken och nicken nyss. orsa oSlit intessönder min:kedja och min väst, Signe--lilla, du får ändå ingenting 88,4-— Och Birger höll med.stadig, hand igen sin västficka; öfver. hvilken -modren, på. hans böny :sytt ett särskildt ficklock med.knapp och -knapphbål. : Haara ög tKan du inte låta mig veta hvad du hängt på kedjan i stället för klockan? envisades