Dagens Nyheter – 1 april 1869, sida 2

Kjellberg. Nej... då jag inte känner honom så . Ordf: Kinner ni till Svenssons? Kjellberg. Ja... Bergman och hän ha sågat ved tillsammans; annars ha de ej haft några affirer tillsammans. Ordf. Känner ni Margret Norman? Kjellberg. Åhja, hon har hjelpt mig att tvätta. Ordf: Har inte Norman hos er sökt skaffa bostad åt Holmgren? Kjellberg. Nej, det har hon visst inte. olmgren. Jag kom till dem en fredag i december månad. Kjellberg. Det är osannt. Ordf. Vill ni påstå, att Holmgren tagit allt hvad. han sagt rörande er och Bergman ur luften? Kjellberg. Jag hår inte hört någonting alls. Aklagaren.. Jag vill ställa henne under åtal, såsom den der dolt tjufven och emottagit pengar af honom... Kjellbergs frickhet är förvånande... Såsom bevis på hennes medbrottslighet vill jag här inför rätten förete en halfbutelj, innehållande medikamenterna som Holmgren skickade efter och hvilken blifvit funnen i Bergmans skänk... Hvad har Kjellberg att svara på det? Kjellberg. Den der buteljen har jag inte sett. Det kan ju vara möjligt att någon liknande stått i vår skänk, men det vet jag ej af. Åklagaren. Den tilltalade har berättat att i Bergmans rum varit hängande en litografi, föreställande Frilsaren, bakom hvilken han gömt prestbetyget; kiinner Kjellberg igen, eller rittare sagdt vill hon medgifva att det porträtt jag här visar inför rätten är detsamma, som hingt å väggen i Bergmans bostad? Kjellberg. Ja... porträttet känner jag igen, men inte om något varit gömdt bakom detsamma. Ordf. Kinner ni någon, som heter Andersson; en person som sålt sitt prestbetyg till Holmgren? Kjellberg. Nej, hur skall jag kunna känna honom? Holmgren. Åbjo... Det är allt sannt som jag sagt. . Förhöret med håstru Svensson aflopp lika fruktlöst; denna erkände visserligen at Holmgren i 7 veckors tid varit boende hos makarne, men vidhöll envist att de ej emottagit några pengar af Holmgren, eller att hon kände till något om stölden. Sedan åklagaren härefter anhållit få hörda mot Bergmans tre, genom hans försorg inkallade, vittnen, fingo desse företräda och afläigga eden, hvarefter de berittale: Pigan Sofia Olsson: att hon den 4 jan. påaftonen sett Holmgren ingå i Bergmans bostad-samt att, då hon påföljande morgon infunnit sig hos Bergmans för att låna en säck ved, hon sett Holmgren ligga på goltvet. Vittnet berättade vidare att, sedan Holmgren blifvit gripen, Kjellberg infunnit sig hos henne och buffat och knuffat vittnet derför att hon slamrat om Holmgren samt ytirat, det vittnet kunnat säga ktt det var Kjellbergs bror, då polisbetjeningen frågade henne om saken. Ordf. MHur är det, Kjellberg? Kjellberg. Hvad hon säger, är osannt.. Var det någon, så var det min bror. Det andra vittnet i ordningen, arbetskarlen OC: P. Åsberg, visste endast berätta att Bergman, efter att ha bjudit honom på bränvin, försökt förmå honom silja. sitt prestbetyg till enperson, som skulle vara vid hans ålder. Etttredje vittne hade intet af egentlig vigt att upplysa. På åklagaren, stadsfiskal Silfversparres, anhållan om uppskof med målet, för anskaffande at flere vittnen, uppsköts detsamma till nista tisdag, och skola under tiden .Bergman och Svensson efterspanas. Qvinnorna förklarades skyldiga iakttaga inställelse, vid hemtnings påföljd.