Dagens Nyheter – 31 mars 1869, sida 1

— tt LL s9999v———— — Holmgren berättade, att tre veckor innan han begick stölden hos grosshandlaren Weber träffade han å Stora teatern en betjent vid namn Olsson, anställd hos grefve Piper. Olsson omtalade för Holmgren att dennes förre husbonde, en baron Kurck, skulle komma till Stockholm. Holmgren, som -bestulit denne tänkte då, af rädsla att träffa honom, först begära afsked från sin tjenst hos hr Weber, men beslöt i stället begå stölden. Samtidigt härmed träffade Holmgren en qvinnsperson, vid namn Margret Norman, så boende 1 huset n:o 46 Luntmakaregutan, vid hvilket tillfälle denna lofvade skaffa honom ett rum, hvarest han kunde hålla sig dold, i händelse han skulle stjäla. Ett par dagar härefter kom bemälda Norman och underrättade honom att hon skaffat honom bostad hos en fiskare vid namn Erik Gustaf Bergman, boende i n:o 57 Luntmakaregatan; — att hon sedan åtskilliga gånger varit hos Holmgren och efterhört om han icke kom gnart, och hade han vid ett af dessa tillfällen å Luntmakaregatan för Norman omtalat, att han tänkte tillgripa rekommenderade bref. (För någon annan har han ej omtalat detta.) Norman hade vid detta tillfälle äfven tillstyrkt Holmgren att begå sagde tillgrepp och af honom erhållit löfte att bekomma penhingar för öfverfart till Amerika. Genast efter stöldens föröfvande hade han gått till Bergmars, men då ej träffat någon af dem hemr5a, utan endast ett hos dem inneboende fruntimmer vid namn Sofi, som, på tillfrågan hvarest Bergmans funnos, svarat att de gått ut. Han hade derifrån begifvit sig till Normans bostad, men då han icke heller träffade henne hemma hade han ,ått till ett gift par, vid namn Svensson, hvarest han triäffade deras son, som han skickade efter föräldrarne, hvilka voro på Hötorget. Då dessa straxt derefter kommo hem tillsporde han dem, om han fick hyra rum hos dem, hvartill de genast gåfvo sitt bifall. Vid detta tillfälle hade han för dem omtalat att han begått stölden och velat gifva Svenssons hustru en 10-rdrs-sedel, den hon dock ej velat direkt emottaga, utan sagt: Lägg den på skänken, så kan jag åtminstone gå ed på att jag aldrig af Holmgren mottagit några pengar; att han derefter lemnat Svensson två st. 100-rdrssedlar för att vexla, hvilket denne äfven verkställt i en kryddbod i hörnet af Barnbusträdgårdsgatan och Drottninggatan, och hade Svensson, vid återkomsten, af Holmgren erhållit 50 rdr. (Uti ifrågavarande kryddbod har efterhörts angående ofvannämnda uppgift, men har ej någon upplysning kunnat vinnas, enär bodbetjenten ej kunnat påminna sig förhållandet.) — Den natten hade han legat hos Svenssons. På morgonen hade makarne S. gått till torget och under gin bortovaro haft Holmgren inlåst i deras rum. — Under tiden medan pojken var och hemtade sina föräldrar (Svenssons), dagen förut, hade Holmeren i kakelugnen uppbränt brefren, sedan summan skulle utgöra 1,946 rär, tror Dvnmagrön sådant vara möjligt, enär han icke så noga räknat pengarne.) Då Svenssons kommit tillbaka från torget, kl. 1 på e. m., hade mannen yttrat att det vore bäst det Holmgren sökte sig en annan bostad, emedan han icke kunde låta Holmgren bo hos dem lingre, derför aut de hade en barnhusgosse, som han trodde ej kunde tiga. Holmgren hade då i sällskap med Svenssons ojke gått ut på aftonen och hyrt rom 1 hotell Kanan, n.o 18 Brunkebergstorg, vid hvilket tillfälle pojken, enligt af modren erhållen instruktion, gått ett stycke efter Holmgren. Sedan Holmgren hyrt ett rum på månad, för hvilket han i hyra erlade 15 rdr. begaf han sig i sällskap med pojken ut att handla, dervid han köpte : kläder för 111 rdr, en kappsäck för 15 rår, et par stöflor för 18 rdr, en mössta för 2 rdr 75 öre samt en kaffepanna och en spritlampe för 4 rdr. Under tiden hade han haft på sig en öfverrock som han fått låna af Svensson. Denna hade han hemsiindt med pojken då de åtekiljdes, vid hvilket tillfälle gossen i drickspengar erhållit 1 rdr. Derefter hade han gått hem till hotellet och natten. Morgonen derefter (den qvarlegat der om g 48:de december), då ban skulle gå ut hade han märkt att en person, som bodde i rammet bredvid, skarpt fixerade honom, hvadan han, då han trodde denne person vara poliskonstapel, blifvit rädd, tagit en droska och åkt direkte upp fil Bergmans. Vid ankomsten dit hade Bergman i