Dagens Nyheter – 30 mars 1869, sida 2

enbångar forma nya hästben, eller till och med att bekosta sådana af stål, för att vid nästa experiment ånyo se dem brista. En gång — en enda — hade det emellertid lyckats vår mekanikus att på den mjuka gräsmattan i trädgårdstäppan rida eller guppa framåt en väglängd af sju eller åtta alnar, men denna excess aflade af sig en annan. Gubben Ripa var heller inte nykter på hela söndagen. . Jag fick väl lof att romma af mig min stora glädje, svarade den jublande ryttaren fru Aurora, som vänligt förehöll honom hans sabbatsbrott. — Ingen menniska har före mig ridit från Stockholm till Märsta på ett sådant lättfödt djur, si det vill jag Jlofva och spendera. Och gubben trodde från den stunden fullt och fast, att han verkligen ridit från Stockholm till Märsta, — en sådan på hans fantasi undergörande kraft hade de extra söndagsmedhjelparne. Men — mitt herrskap -— ni undrar med rätta på, om inte något djupare skäl till Ripas tacksamhet mot fru Aurora Sigurdsson och hans deraf härflytande hemliga vedpresenter kunde förefinnas,; än blott den simpla omständigheten, att han varit kusk hos hennes far. Jo, mitt herrskap, ni ska inte undra förgäfves. Men ni måste då ut på häradsvägen mellan staden W. och säteriet Hane