Dagens Nyheter – 30 mars 1869, sida 2

nås af lagens arm kan genom slöseri och lättsinne förstöra sina myrdlingars egendom, har insändaren häraf icke tvekat att till hrr riksdagsmäns och den rättänkande allmänhetens begrundande offentligen anföra nedanstående händelse såsom bevis för behofvet af en skyndsam förändring i lagens stadgande angående tillsynen af omyndigs egendom: i För omkring 10 år sedan (således innan 1861 års förordning angående tillsynen öfver förmynderskap utkom) dogo nästan samtidigt föräldrarne till två minderåriga flickor, hvilka då i arf fingo, omkring 5,000 rdr hvardera. Till förmyndare förordnades en slägtinge till barnen, den enda sådan som fanns på orten. Denne, en s. k. ståndsperson, försummade barnens uppfostran, gaf dem icke det minsta underhåll 2edan de blifvit vuxna, utan tvingade dem att tjena, samt gjorde slutligen sistlidne år konkurs utan att ega några tillgångar. Insändaren häraf, som efter konkursen fick i uppdrag att bevaka de omyndiges rätt, vände sig då till dozaren i den bäradsrätt, hvarunder förmyndareskapet subordinerade, med begäran att få del af do omyndigas förmyndareräkningar, men erhöll det svar: att några räkningar för de omnämnda omyndiga aldrig till rätten blifvit inlemnade eller förmyndaren affordrade. Att få bevis öfver detta förhållande vägrades mig. Kongl. m:ts förordning, angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom af den 24 september 1861, förpligtigar dock rätten att, vid lämpligt vite, förelägga förmyndare att årligen inkomma med förmyndare-räkning. Då rätten sålunda icke fullgjort sin skyldighet, är det de omyndigas lagliga rät att af domaren fordra skadesersättning för förlusten af sitt arf? Svaret härpå öfverlemnas åt någon af hrr jurister. För egen del vill jag endast tillägga att: det är beklagligt, att lagen skalllemna så litet skydd åt värnlösa barns egendom; samt att, om domaren i ofvannåmnda afseende fullrjort sin skyldighet, hade gode männen, som kommit att granska förmyndare-räkningen, möjligen fordrat att förmyndaren skulle ställa säkerhet för hos honom innestående förmyndaremedel, och de omyndiga hade då. genom konkursen icke kommit att lida någon förlust. Piat justitia. Ara i Aa sel sr RR TT ter ls SE a ka 20