Dagens Nyheter – 27 mars 1869, sida 2

om de mina, och Han skall fostra dig till mors och systrars stöd. Låt mig kyssa din rena panna! Bär den högt, så länge oskuldens gloria omstrålar den! Dygden har rätt att vara frimodig utan högfärd. Sänk den ned, liksom dina blickar, då du känner din själ skuldbelastad, — Dygd och heder, sanning, frihet, upplysning, aktning för det rätta och för menniskovärdet vare dina valspråk. Du blir kanske martyr som din far, men — men — 0, min Gud — du, du sväfvar engång lycklig som han mot — mot — sällare — Ack, min maka, min Aurora! mina älskade barn! följen mig, följen mig — jag behöfver er med på färden. Befrielsens engel! — Ack! — Frälsaren! Försonaren! — — Gud! — En suck, liknande det fjerran echot af en hostning, och allt var tyst. Djupa, heliga tystnad! Hvilken vågade först störa den? En Apollofjäril faddrade på rutorna ilekarnes kammare, men den hittade snart ett söndrigt glas i det bräckliga lmsthuset och — försvann. Ingen af Birgers skolkamrater hade sinne för att fånga den. Qväfda snyftningar hördes från dödens rum, snart derpå en moders stämma, som läste välsignelsens sköna bön öfver de faderlösa. — Gossarne lyssnade med återhållen andedrägt. Å Men nu kunde de ej längre hejda ström