ö—— istvåtrittrsm — — Det är med oss såsom troligtvis med de flesta af våra läsare, ätt vi intressera oss mest för hvad gom händerf och sker i vårt eget land, i vår egen: stad, bland våra landsmän och bröder. Först i andra rummet egna vi uppmärksamhet åt tilldragelserna derute på den stora politiska skådeplatsen, der hufvudrollerna utföras af Napoleon III, Bismarck, Serrano, Grant 0. 8. Vv. Riksdagen har under de sednare veckorna arbetat alltför flitigt, hr Jöns Pehrsson och hans kamrater ha talat och voterat alltför mycket om angelägenheter som, af naturliga skäl, ligga oss närmast om hjertat, för att vi skulle ha kunnat på samma gång iorymma mer eller mindre ovigtiga utländska notiser inom : våra; liksom allt menskligt, begränsade spalter. Vi säga ovigtiga; ty intet af större intresse har posten från utlandet på sista tiden haft att meddela. I Spanien är visserligen för närvarande ställningen kritisk nog, och vil skola i ett kommande onmmer redogöra för hvad cortes redan uträttat. Ännu har man emellertid icke hunnit till den afgörande stunden; men partierna gruppera sig, striden förberedes, spänningen är stor. Vi inskränka oss för dagen till några reflexioner, som en blick på förhandenvarande förhållanden i Europa ovilkorligen framkalla — reflexioner af den gladaste art, och som vi derföre så mycket heldre meddela våra läsare. Vi nämnde nyss Spanien; vi återkomma dit igen för att yttra endast ett par ord. En revolution har här försiggått; hvem kunde tro att denna skulle aflöpa så lugnt, hvem kunde föreställa sig att en nation, som prester och politiska äfventyrare under århundraden gjort allt för att förderfva, och hos hvilken just till följd häraf de fördomar, hvaremot den nyare tiden med all kraft drager i härnad, slagit de djupaste rötter — hvem kunde föreställa sig att denna nation skulle vara i stånd att, såsom har skett, med sans och fördragsamhet samlas kring frihetens banår för att uppföra en ny samhällsbyggnad? Spaniens folk har hittills åtminstone — och vi hoppas att de nära förestående händelserna icke skola jäfva detta vårt omdöme — visat sig vara mera kapabelt att bestämma öfver sig. sjelf och sin styrelse än fransmännen för tjugu år sedan. Häri se vi ett bevis på de kraftiga verkningarne af den helsoringande vind, som nu blåser öfver jorden och förer frihetsprincipernas frön omkring till. alla länder. Vända vi blicken till England, så fiona vi äfven bär inflytandet af samma underbara kraft. Utan något våldsamt störande af det bestående, bar i detta land en ytterst aristokratisk vallag afskaffats och i dess ställe en åtminstone i grundsatsen demokratisk blifvit antagen. Likväl har ingen af dessa omstörtningar inträffat, som förutsades af reformens motståndare. Allt har gått sin jenna gång, likarom förr; men man är nu stadd på rätta vägen, den som småningom leder till en oförfalskad demokrati. Mellan dessa båda ytterligheter, Spanien ochEngland; befinna sig Europas alla öfriga stater — enhvar sysselsatt med att reformera siva institutioner. Tyskland och Österrike ha upphört att vara skådeplatsen för en dynastisk-klerikal reaktion, som på allt sätt sökte hålla folket i mörker och beroende. Österrike, hufvudhärden för ett. presterligtabsolutistiskt system, som utspände sitt nät öfver alla kringliggande folk, håller nu som bäst på med ett reorganisationsarbete, hvars välsignelsebringande frukter redan börjat träda i dagen. Stätsmännen ba insett att den enda möjligheten för detta rikes bestånd låg just i ett erkännande och förverkligande af de demokratiska . principerna, hvilket snart de flesta andra länders styresmän ocksål torde