Dagens Nyheter – 27 mars 1869, sida 2

Hä Men aldrig hade denna hemska hosta, som nästan förlamade sjelfva åhöraren, Så skrällande som nu gemjudat i döt lilla för fallna stenhuset. Man kunde se huru KYarje ljud trängde som en udd ner i denIyssnånde Birgers hjerta. ine Det var rysligt hvad pappa hostar i dag — suckade den lille, medan en rodnad smög sig tätt till silkesfransen kring hans väckra ögon. OR Ja, det var rysligt så din pappa hostar! — instämde lekkamraterna i deltagtäide chorus, medan Bruno, utan att fattigprinsen märkte det, idsmög hela dussinet af sina splitternya Österrikare i dennes kasern för de sårade, såsom häns åsk på spe benämndes af de öfrige. Te Ja, det var förskräckligt hvad han hostar! — upprepade Bruno ännuWen-gång, för att liksom afleda den upprörde sonens uppmärksamhet från det älskliga smugleriet: Läsare, hat du nånsin haft mod att med eftertanke åhöra en lungsötspatientsfasaväckande hösta, dennå röst ur ett hvalf såsom det på gamla teaterafficher hettö, när man ville framkallaett hemskt intryck redan på förhand? NS Det hör icke till skönlitteraturen att beskrifva företeelser, som falla inom Medicinens och sjukdomskrönikans omräde; men för att fullt åskådliggöra taflanaf den rörliga, af öfverflödig Tifskraft liksom borne