Dagens Nyheter – 27 mars 1869, sida 1

redan långt bortom det närvarandes trånga gränser. Leonidas och Xerxes och alla deras bundsförvandter sutto som förstenade; de små pratmakarne tycktes ha sväljt sina tungor för att fördubbla kraften hos sina öron. De stirrade på hvarandra med detta själlösa uttryck, som är egendomligt för den skarpt lyssnande. Plötsligen slogs dörren upp, som stått på glänt, och med förvirrad uppsyn instörtade Birgers syster, lilla Signe: Birger, kom, kom! Pappa dör! Krigskonseljen spårade blott en skymt af den lilla fagra elfvan, och ljudet af hennes qväfda röst kunde endast uppfångas af örom, så skärpta, Som gossarnes i detta ögonblick: Ingen hade sett hur Birger kom ut, så blixtsnabbt försvann han. Dörren stod ånyo på glänt, och ingen annan utgång fanns från det lilla rummet än genom det utanförvarande, der nu hjer tan brusto och hjertan krossades. Birgers lekkamrater tvingades alltså att som åhörare bevista den scen, som gjorde ett outplånligt intryck på deras annars så lättrörda hjertan. Ett rosslande rop på vatten, vatten! — och så några sekunder af dödstystnad. Genom den hbalföppna dörren kunde gossarne se en grupp af knäböjande kring den